Att leva med värk!
Att leva med värk dygnet runt, och att inte kunna göra så mycket som egentligen vill, hur är det? Jo det har blivit en "vana" att alltid ha värken. Min värk började år 2002, då började jag få värk i lederna och åren rullade på. Jag gick till Vc och träffade en "trött " läkare som inte var till någon stor hjälp, inga prover togs och jag fick ingen diagnos utan jag fick en remiss till en sjukgymnast. Där fick jag träna och fick ultraljud och behandlades med värme. Jag blev inte bättre, jag blev successivt sämre och jag började få känselbortfall i händerna och en väldig värk i knä, axlarna och ryggen. Vi flyttade från Norrbotten ner till södra Sverige, jag besökte Vc där men de kunde inte hjälpa mig, och ännu en gång så togs inga prover. Men efter ett snack med en läkare som då började förstå att jag hade en hemsk värk, så han skickade mig på röntgen av knät och det visade sig att knät var helt förstört och jag fick byta knäled, inga prover togs då heller för att kolla om det fanns någon bakomliggande orsak till att knät var så skadat (ingen utredning), det var 2009. Operationen blev misslyckad och jag fick komplikationer som jag får leva med resten av livet. Vi flyttade ner till Småland (Jönköpings län) 2017 och där träffade jag en oerhört bra och trevlig läkare som tog väldigt mycket prover och olika röntgen. Röntgen visade att jag har 2 gamla frakturer i ländryggen, 2 kotor i nacken som har växt ihop, jag har svåra skador i händerna (fingrarna är krokiga och full av knölar på DIP lederna, lederna är även röda och jag har benskörhet. Blodproverna som togs visade att jag har en autoimmun sjukdom (min kropp är allergisk mot sig själv bl.a), jag har Anemi, hade för högt värde på bisköldkörteln och lågt värde på bisköldkörteln och lite lågt värde på njurprovet. Jag har även Kol/Astma och kärlkramp. Undrar om jag hade fått beskedet om detta med den autoimmuna sjukdomen år 2002, om de hade tagit blodprov då?? Då kanske jag hade fått hjälp tidigare. Den autoimmuna sjukdomen som de tror att det är heter SLE eller Sjögrens syndrom. Läkaren tror att det lutar mer åt SLE. Jag ska träffa en reumatolog i början av Maj, det känns skönt att få göra det! Ja, det där med att leva med värk, jag har lärt mig att om man accepterar att värken finns här, då kommer det att bli lättare. Jag har lärt mig att lyssna på min kropp, jag vet mina begränsningar nu, alltså vad jag klarar av att göra och vad som absolut inte bör/ska göra. Det är ofta sömnlösa nätter pga värken, men jag har en sån underbar make som hjälper mig de dagar som jag inte klarar av att göra något. Han är så otroligt omtänksam och hjälpsam, han brukar väcka våran grabb på mornarna, ge honom frukost och skicka honom med färdtjänsten till sin dagliga verksamhet. Han brukar laga mat och dammsuga de dagarna jag inte kan göra något. Han är min klippa, min bättre hälft, min älskling och min bästa vän! Jag har själv kommit på hur jag kan ändra mitt sätt att dammsuga eftersom jag inte kan böja knät mer än 50% där jag har protesen. Varje morgon när jag vaknar så brukar jag starta dagen med att sätta händerna under hett vatten i kran, för att mjuka upp fingrarna så att jag kan räta ut fingrarna. Jag är inte bitter för att min kropp är kass, jag deppar inte för att jag inte kan göra allt jag vill, jag är inte ledsen för att jag inte klarar av att cykla och jag är inte tjurig för att allt är begränsat vad jag klarar av. Jag är tacksam för det SOM jag klarar av och jag är tacksam för att maken och barnen är så förstående! Jag älskar min familj mer än något annat! Jag lever och det är jag tacksam över! Det enda som jag tycker är trist, det är att jag blir sämre fortare nu. Men, jag är en riktig livsnjutare! Jag älskar livet!! Ursäkta för ett superlångt inlägg! Var rädd om er!
